2 dagar

Nu har det återigen gått ett bra tag sen mitt senaste inlägg. Man hinner faktiskt inte med så mycket av det här bloggandet när man har mycket annat att göra och på kvällarna är man helt slut. Trodde inte att det skulle kännas så hårt ibland att jobba som Au Pair men tji fick jag! Det är hårdare än vad man tror och den jobbigaste delen är att man faktiskt bor på jobbet och måste respektera andras regler och villkor även när man är ledig. 2 dagar i rad så har tjejerna inte alls lyssnat på mig, vet inte vad man ska göra. Dom säger alltid "Sorry Ida!" Men det betyder ju inget i längden när dom använder det hela tiden utan att mena det. Man känner sig... jag vet inte hur man ska förklara det alls. Dom tror att dom kan göra vad som helst och komma undan med det och tack för att jag är envis ibland, dom kommer inte alls undan med det. Idag kändes det som att jag ville ge upp allt och packa väskan. Då känns det inte alls bra, bara besvärligt. Nu har dom timeout iaf och kalasen dom skulle gå på i helgen har blivit inbokade. Jag har till och med fått lov att smiska till dom på rumpan om dom verkligen inte lyssnar på mig, det känns ju inte så kul. Vi har sagt att vi ska skicka brev till tomten och säga att dom inte ska ha några julklappar och då blir det livat för här tror dom på tomten minsann! Jag frågade Emma om hon visste vad det värsta var och det visste hon, det jag fick till svar var "Ja, när du inte är snäll mot mig." Inte det svar jag hade tänkt mig men okej. På tisdag börjar sommarlovet här för Georgina, Emma går fortfarande på dagis då vilket är väldigt skönt! Men då kommer mina 11 timmars dagar vilket inte är lika skönt faktiskt!

Jag är lycklig över att man inte har egna ungar och det kommer dröja år innan jag skaffar barn säger jag bara! Barn är underbara men det får faktiskt finnas gränser med. Ja det kommer kanske dröja återigen innan jag skriver ett till inlägg.

Jag hade väldig hemlängtan idag och fya mig. Pappa ringde direkt efter han kommit ut från doktorn vilket gladde mig, han vet ju att jag oroar mig jämt och ständigt, säger till han vad han ska och inte ska göra men det är som det är nu!

Jag tror inte heller att jag stannar längre än till jul då jag verkligen vet vad jag vill göra med livet nu!

Hej hej!

Kommentarer
Postat av: Farsan

Höddö du dö! Vad hör jag! Jag tjatar väl på som vanligt nu då. Som du vet så lyckades jag mot min vilja att införskaffa mig något som heter Bechterews reumatism, till saken hör att det är näst intill omöjlig att få den. Av alla våra nio milijoner invånare, så får ca: 4 promille av befolkningen denna åkomma, varav kvinnor 25% och män75%.

Vid 18 års ålder nöp det till, sedan kom och gick det i etapper för att vid 25 års ålder totalt haverera. Mekaniker som jag då var, blev så att säga obrukligt, jag kunde inte fortsätta i min yrkesroll, fast jag hade ett gott renome från företaget. Omskolning blev receptet, till Drift tekniker och det var ingen lätt uppgift, dels tävlade jag mot de som var 16 år och räknat matte, fysik och alla de andra ämnena, tungt var det, och tyngre blev det! Här tävlade jag inte bara mot de som var duktiga utan också mot en jävligt ond sjukdom samt att vara familjefar.

Jag gick ut teknik programmet med ganska goda betyg, men vad hjälpte det! När jag gång från annan fick stanna hemma för min sjukdom snodde tiden jag skulle arbeta på, så det blev inte så att jag fick någon fast anställning och sjukdom tog mer och mer av min tid, för att slutligen sjukpensionera mig.

Allt detta vet du min tjej, men det jag nu menar är att det inte bara är skolor som gäller, utan erfarenheter av livet, varje dag som betyder något. När man efter en tid adderar dessa erfarenheter, så upptäcker man hur mycket man kan om kanske ovesäntliga saker, men i ett visst sammanhang betyder mer än ett skolbetyg. Det jag vill be dig att tänka över, är att ditt liv är bara i startgroparna, din lådfack i hårddisken gapar tomma, de vill ha mera erfaenheter att bygga vidare på, och då om du stannar i några månader till, suger i dig erfarenheter som Askersund aldrig kan ge dig, men som företag runt omkring där du senare kommer att bosätta dig. Är man som du nu är tränad i det engelska språket, både ital och skrift, är enligt min erfaenhet en mycket eftertraktad kunskap. Men vem som nu behöver den kunskapen vet jag inte i dagsläget, men troligtvis finns den runt hörnet när det blir skarpt läge, tro mig. Att som du tänker, är en mycket godhjärtad tanke, de som är så godhjärtade mot och med sina medmänniskor, brukar få betala ett ganska högt pris. Priset består i utslitna kroppsdelar, nackar,axlar ryggar höfter och knän samt en mycket usel lön. Varför drar jag en sådan historia? Jag vet vad det innebär att bli dålig i kroppen, det sätter käppar i hjulen överallt. Dagens människor med slitna kroppar sitter på arbetsförmedlingar runt om i landet, och har ett krav på sig som är så inhumant att man inte tror att det är sant, men så är det.

Tag vara på dina möjligheter och chanser, där du kan använda dem till din egen nytta, skapa ett liv samt sist men inte minst ett körkort, med ett körkort har du en frihet som överbryggar det mesta här i livet, så snälla du tänk noga igenom ditt beslut nu, men även om du bestämmer dig för att göra detta, då ska du göra det, men jag efter min erfarenhet i livets motgångar skulle tänka till ytterligare några vändor.

Ha det gott min vän.

Pappa

2011-07-06 @ 22:24:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0