idazetterstrom

Nu har det gått en bra lång tid sen sist jag bloggade igen. Nu är jag tillbaka, iaf för denna gång! Det har hänt mycket här, har varit i Mauritius med min host familj och jag hade det jätte bra men det var väldigt annorlunda då jag aldrig varit utomlands på så sätt förut, jag trivs ganska bra i mörkret och kylan som är nu och jag trivs när det är sommar med men det är skillnad på sommar och "sommar". Maten var sjukt god, har ätit bläckfisk för första gången i mitt liv och det var inte sista gången jag gjorde det. Vi åt mycket Indisk mat, starkt och gott var det, ris, nudlar, fiskgratäng, räkgratäng osv. Det som var ett jätte minus var myggorna, man fick sjukt stora myggbett och ont gjorde dom! Vi var där i 2 veckor, den sista veckan så köpte jag "revskor" så jag snorklade ut till revet minst en gång varje dag, jag har aldrig upplevt något sådant tidigare, att få se äkta Nemo fiskar var underbart. En gång lyckades jag iaf att ta mig ut till andra sidan av revet och där blev det djupt på en gång, blått vatten, färgglada fiskar, koraller, att bara ligga på vattenytan och guppa, simma med fiskarna, vara en av dom i deras stimm, det går bara inte att förklara hur underbart det var. En dag när jag simmade ut så mötte jag 100 tals gula fiskar och dom simmade runt mig så vart jag än kollade så var det fullt av gula fiskar. Sista dagen jag simmade ut till revet så ville jag hitta samma ställe igen, där jag kunde simma utanför revet men det lyckades jag såklart inte med, hamnade mitt på revet där det var riktigt grundt och det var fullt med Sjöborrar vart jag än tittade, gick knappt att gå och det gick absolut inte att simma. Stod en bra stund för att försöka klura ut hur f*n jag ska ta mig därifrån.. Började ta små, små steg i taget. Det svåra med att gå när det är så grundt är att det kommer väldigt starka vågor utifrån havet, jag kom en liten bit där det blev lite djupare men då kommer det en sådan där våg, stark som bara den och spolar över mig, knuffar mig så jag stampar på en lila Sjöborre och det kan jag säga att jag aldrig någonsin mer vill göra om för fy för den vede vad ont det gjorde, den gick till och med genom skon jag hade på mig. Fick leka lite "Doktor Ida" när vi var tillbaka i huset vi hyrde. Allt var underbart, det som gjorde ont att se var alla herrlösa hundar, man tycker så jäkla synd om dom, en kväll låg det en svart liten valp utanför grinden till huset och bara kollade på oss med sina fina underbara valpögon. Det var så man ville ta upp den i famnen och ge den all kärlek man någonsin kunde ge ett levande väsen. Utanför restaurangerna sprang det hundar och letade mat, man kände sig verkligen skit dum när man åt och visste att dom spranf runt och letade mat, man kunde se revbenen och ryggraden på en stackars liten hund med, det gjorde ont i hela hjärtat! En morgon när jag satt och åt frukost så kom städerskan och frågade mig om jag ville gifta mig med en Mauritisk karl och när man får en sådan fråga med frukost i munnen så sätter man lätt i halsen och vet inte riktigt vad man ska säga eller svara så det enda jag kunde komma på att säga var att jag skulle flytta tillbaka till Sverige runt Jul. Jag fick hemlängtan igen men denna gång var det inte till Sverige, utan det var till England, London, Wimbledon! Det var tungt faktiskt, jag älskar verkligen det här stället, vet inte hur jag ska förklara men det här känns som hemma! I Askersund finns det ju ingenting.. alls! Jag har så många underbara vänner här jag aldrig skulle klara mig utan, jag har underbara vänner hemma i Sverige med, det säger jag ingenting om och jag saknar er alla till döds!